Voltaire och politisk storhet

Idag lade tjejen upp Voltaires citat på facebook och sade att hon ville läsa några av hans böcker. Det kändes ganska bra att hon delar den åsikten om yttrandefrihet och åsiktsfrihet, även om det var föga troligt att hon inte skulle göra det.

Men det fick mig också att tänka på vårt riksdagsparti SD och hur de blev ett riksdagsparti. Det började med att det på något sätt blev fult att tala om invandringsproblem, förmodligen på grund ökade krav på att utvisa kriminella invandrare medan det möttes av rasiststämpeln. Diskussionen blev därmed tabu. SD tog pantent på frågan även om den fortfarande med stor sannolikhet diskuterades internt i partierna och ibland poppade upp i olika former och olika förslag.

När SD sedan börjar valarbeta gällande invandringsbrott och svaga straff så var det en del som nappade, de etablerade partierna ville hålla sig undan debatten. De ville inte vara en del av rasismen som SD stog för. Istället för att helt enkelt ta en saklig debatt med SD och föra en saklig politik i frågan att utvisa kriminella invandrare så lät man endast SD få fler och fler människor på sin sida genom att makthavarna verkade mer och mer arroganta och nonchalanta mot sina väljare. SD kom sedan in i riksdagen och detta blev tydligen något av en chock för alla andra partier som inte kunde förstå varför svenska folket endast skulle rösta på de redan sittande partierna.

Varför kopplar jag då detta till Voltaire? Jo för att när SD kom in i riksdagen visade det sig också vilket enormt, för att få säga det själv, politiskt hat det finns i Sverige. Det är rent av skrämmande att någon, och än mer ett riksdagsparti blir utsatt för sådana polisbevakningar som SD måste ha för att kunna få delta i det politiska samtalet. Att ha torgmöten bevakade av kravall-polis låter knappast som något svenskt och något som faller på tungan som "samförståndsandan".

Vår egen statsminister yttrande några fumliga ord om att "den som uttrycker ett vi-och-dom tänk, ska inte bli förvånade om de blir utsatta för våld" eller hur det nu var. Men vad statsministern verkar ha glömt är att innan SD blev ett "reellt" hot var det faktiskt Moderaterna som stod för "vi-och-dom" tänket i form av klass-retorik.

Med detta vill jag endast säga att det är lika viktigt idag att som på Voltaires tid faktiskt stå upp det filosofiska i vad han sade.

"Jag hatar det du säger, men jag kommer inte slå dig, jag kommer inte försöka hindra vad du säger utan jag kommer bemöta dina påståenden med goda argument och fakta och därigenom vinna över dig. Yttrandefriheten är en del av vad som gör oss till människor och jag är beredd att dö för din rättighet att ge mig din åsikt"

För det ska starkt tilläggas att om vänster och höger aldrig hade funnits så hade vi inte haft något progressivt samhälle alls. Olika åsikter och idéer behövs för att samhället ska gå framåt och utvecklas kulturellt, teknologiskt, politiskt, ja på alla möjliga plan! Det förutsätter bara en så grundläggande sak som respekt för våra medmänniskor och vilka idiotiska åsikter de än må ha.

Om man finner någons åsikt verkligen är åt helvete så kan man faktiskt bara gå därifrån, det är vettigare att sluta lyssna än att använda våld. Men om man också går ska man vara medveten om att det kanske finns människor kvar som lyssnar och då bör man inte vara förvånad om någon sedan köper argumenten om de får stå oemotsagda och inte motbevisas.