Point being?

Mycket har väl hänt sedan sist och förmodligen finns det ingen som kommer läsa detta nu då denna blogg borde vara bortglömd sedan länge.

Jag har slutat jobbat på Klarna som företaget hette och studerar numer vid Södertörns universitet. Det känns ganska så bra även om det är för lite arbete vid själva universitetet, jag hade hoppats på mer seminarium och mer föreläsningar men det kanske kommer eller så får jag väl byta utbildning. Enda problemet är bara våra studierestriktioner i Sverige, man får max studera i 6 år med studiebidrag/lån och jag var ju inskriven i 2 år under deltid så jag har bara 4 år kvar att kunna studera trots att jag endast börjat ta lånet nu.

Utöver det har jag en lägenhet själv nu på Gärdet där jag trivs väldigt bra. Har faktiskt inrätt den ganska så okey även om det fortfarande är väldigt spartanskt. Har dock fortfarande, efter mer än 1 månad, inte fått upp några gardiner. Dock är det ju vinter så det är jämt mörkt ändå.

Sedan har jag faktiskt hunnit med att ha en flickvän nummer 2 i mitt liv. Jag gjorde något jag verkligen inte trodde om mig själv, jag har ju haft en ganska cynisk syn på det här med långdistans då jag alltid sett människan som ett djur i behov av närhet vilket gör att man inte kan vara trogen på långdistans. Men jag föll för någon och skaffade mig långdistans på ca: 160 mil, Stockholm - München. Det gick bra i 5 veckor sedan skulle hon komma hit men dagen innan kom hennes ex till henne och friade, hon fick tillbaka alla känslor och insåg att hon älskade honom.

Så hon ringde mig som precis hade varit och handlat inför den stora morgondagen, som också skulle vara min inflyttningsfest med alla mina nära vänner här. Meddelat mig ganska kort och koncist att "nej det här går inte, jag älskar honom och vi kan aldrig mer prata så har du något att säga, säg det nu." Vad svarar man på något sådant?

Vi har ialla fall fortsatt maila varandra i smyg bakom hennes nya killes rygg bara för att vi betyder ju mycket för varandra och det är svårt för oss båda att bara släppa taget. Det har också märkt mig lite mer att jag inte är densamma singel som förr, jag känner inte samma sug efter det meningslösa strulandet även om jag kan göra det lite nu. Men efteråt så känns det ändå tomt och onödigt, jag vill hitta något meningsfullt igen men just nu känns det hopplöst och som att det inte går. Hon finns där bak i tankarna och jag vill inte helt släppa det.

Annars så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, förhoppningsvis kommer jag satsa mer på politiken nu då det känns lite mer aktuellt. Ska försöka aktivera mig så mycket som möjligt i saker och börja träna, bara den här armjäveln slutar krångla så!

Nu måste jag nog sova, föreläsning imorgon klockan 10 på skolan. Jag hoppas det blir lärorikt eftersom jag ändå belånar mig för detta och även betalar för det när jag arbetar.

Peace out