Fredag

Igår kväll så drog jag iväg till en bekant och chillade, såg på tv och snackade skit ungefär. Blev bjuden på kladdkaka med rödvin och det var en annorlunda men positiv smakupplevelse, såg ett avsnitt på den omtalade SATC som kvinnor så glatt förkortar Sex And The City.
Blev så trött att ja inte orkade röra mig och jag somnade i soffan, var väldigt mysigt.

På morgonen var det dags att börja röra sig hemåt, solen värmde verkligen på så jag passade på att köpa en glass, på tåget hem kunde jag inte riktigt sluta le, jag har faktiskt träffat någon som är rätt laid back, går att bråka med och ändå hänger kvar, umgås med sporadiskt och är intelligent och man kan föra en diskussion med personen. Kände mig bara nöjd med vardagen och satt där å log. Skönt att Sthlm har börjat ändra sig!

Samtidigt känner jag den här oron att det kommer bli som vanligt, "sure vi gör något! men jag har aldrig tid" eller "Jorå de var kul men vi hörs! -not-" Så jag trippar lite på tå ändå men jag trivs väl..

Sedan har vi städat rent hela soffan efter att jag hittade massa ohyra som ramlade ur soffan, läskiga vidriga maskar typ! HELA Soffan plockades isär och gjordes rent som om vi hade putsat konungens bil inför kungabröllop! Den e riktigt fräsch nu och man känner sig nöjd, samtidigt passade man på att ta ett glas vin i det varma solljuset på balkongen, grymt skönt.

Nu sitter jag mest å funderar på om jag ens vill vara kvar i Sverige och om jag någonsin kommer bli lycklig här, känns inte alls som så just nu. Vill ut i världen där folk är mer öppna och passionerade men framförallt att det inte är så himla falskt, ärlighet uppskattas.
Har rensat min msn också efter att tänkt på hur många som jag har kvar helt utan anledning, ingen behöver känna sig säker eftersom jag har ju börjat ett nytt liv här och alla tar ju tydligen en för givet.

Verkligen totalt tappat tålamodet att vänta på folk som "gärna vill men inte har tid" orka inte med er fatta det, ni säger ni ska höra av er men det händer typ aldrig!! Nu har jag slutat tjata på ALLA er om att jag vill ses iaf så om ni så gärna vill så varsegod å hör av er! En person är det nu en månad sedan jag pratade med och allt beror på att jag slutade höra av mig.

Slutsatsen är väl att Sthlm is getting me; Jag orkar inte vara så jävla snäll och trevlig och träffa folk längre, för ingen håller sitt ord eller menar vad de säger i sthlm. Det blir snarare en form av chock när man hittar någon som verkligen står för vad de säger här.